Posts Tagged ‘Socialdemokrati’

Man byggde landet, men nu då?

17/09/2009

Vi byggde landet i gärning och ord… Det sjunger socialdemokratin varje första maj, och visst har man byggt upp samhällsapparater, reformerat och gjort Sverige till ett framgångsland. Den stora nöten är bara vad som ska hända nu? Idag ger läsare de Rödgröna tips på Aftonbladet.se om vad de Rödgröna skulle behöva göra och leverera för att vinna deras förtroende.

Jag skulle vilja uppmärksamma ett par viktiga åsikter som de uttrycker, saker som jag tror att gäller väldigt många potentiella väljare. 1. Sluta klaga/gnäll mindre 2. Ge tydliga besked/visioner 3. Prata Solidaritet

Tiden att bara gnälla på alliansen är förbi, visst får man inte sluta vara kritisk – men det är viktigt att ens egen politik, ens egna visioner måste återkomma i fokus. Jag tror att det handlar om att ta tillbaka gamla värdeord som rättvisa och solidaritet. När moderaterna slänger sig med skattesänkningar kan inte S+V+MP stå där och bara prata om skattehöjningar rätt upp och ner, utan istället fokusera på varför man måste höja dem. Det handlar om att måla upp en bild av det samhälle man vill se, vilka problem man vill ta i tu med och sedan konstatera att det är därför skatterna behöver höjas. Jag tror också på ett ökat solidaritet patos, att känna solidaritet med alla i samhället och ta gemensamt ansvar men också att hjälpa andra människor världen över. Det gröna folkhemmet som socialdemokratin började beröra i början av 2000-talet måste lyftas fram som en betydande faktor.

När jag ändå skriver vill jag också rata de Socialdemokrater som biträder sänkta skatter på lite allt möjligt och lägger sig platt för en del av de moderata skattesänkningarna. Visst har höga skatter i sig inget egenvärde, utan det är vad man gör av pengarna som skapar egenvärdet. Men i en kris så är det omöjligt att försvara skattesänkningar, det är oansvarigt och skapar i slutendan klyftor! Dessutom kommer ingen att rösta på den billiga kopian – är skattesänkningar det enda man är ute efter så röstar man på moderaterna och inte någon små borgerlig sossepolitik.

I dagens opinionsundersökning spöar oppositionen regeringen med 6% medans den grå alliansmassan allt mer flyter samman till olika moderata undergrupper utan egen politik. Resultatet som sådant är en positiv indikation, däremot ligger S strax under 35% sträcket – allt där under bör (S) aldrig vara helt nöjda med. När Reinfeldt dessutom börjar bli helt bisarr i Sverigedemokratsfrågan (SE ALLIANSFRITT SVERIGE) är en tydlig rödgrön majoritet än viktigare.

Sossarna byggde landet, nu är det dags att ”bygga den nya tid…”

Aftonbladet, Svd,

Annonser

Siffror att slänga i huvudet på högerns ledarskribenter!

03/09/2009

Samtidigt som opinionen svänger sitter ledarskribenterna på SvD och förutspår kris inom Socialdemokratin. Att folk byts ut eller själva väljer att lämna, naturligt. Att Socialdemokratin är 36,6% är betryggande då jag aldrig kan vara nöjd med en socialdemokrati som i ett val får under 35%. Sverige kan bättre, det måste komma en helt ny vision för Sverige.

Expressen, Demoskop

Oppositionen fortsätter att bevisa att man kan, vill och ska vinna nästa val nu på söndag i Kungsträdgården.

Trist och inte speciellt snyggt SvD

02/09/2009

Idag skriver (okänd ledarskribent) på SvD:s ledarsida under rubriken ”därför borde Sahlin rösta på alliansen 2010”, ett ironiskt inlägg som försöker problematisera och lyfta fram de problem som Socialdemokratin har. Tack för hjälpen, men slutsatsen var fel.

Ohly och Socialismen, Återställarpolitik och SD skräck: är de tre kort som denna mystiska okända skribent försöker spela på. Nu ska jag beta av dem ett efter ett och sen säga vad det riktiga svaret borde vara i en sådan ledare.

Lars Ohly är ett skrämselpropaganda kort som den moderata partistyrelsen har beslutat att köra stenhårt på, Ohly som finansminister, Ohly som försvarsminister och så vidare. Samtidigt som de vet att så aldrig kommer att bli fallet. Att S och V samarbetar föreligger mig ändå ganska naturligt i och med att vi i stora delar har en likvärdig ideologisk grund. Feminism och kampen för jämställdhet är ett exempel, eller varför inte säkrandet utav kvalitén i välfärden. Socialdemokrati grundar sig i Socialism, demokratisk sådan.

Återställarpolitiken är inte direkt ett relevant argument, a-kassan, skatterna etcetera handlar endast om den egna visionen, det handlar snarare om egen självbevarelsedrift. Sen var det något löjligt tjafs om samarbete med M för att hålla borta SD, nog för att SvD tror på moderaternas egen vision om att bli det största och statsbärande partiet, men så är de facto inte fallet.

Socialdemokratin har problem att lösa, men det är inte det samma som ledarredaktionen på SvD tror. Socialdemokratin måste ånyo visa att vi har en vision för Sverige, vi måste prata framtidens lösningar, framtidens reformer och ha en vilja. Jag vill satsa på storstäderna, Stockholm är fantastiskt och måste bli en världsstad, inte bara en stad i Sverige.

Skrota integrationen och se människorna bakom begreppen, våga prata mångfald. Gör klasskampen färgblind.
Lös människors vardagsproblem, satsa på infrastruktur, utbildning och kultur.
Hur löser vi jämställdhetsproblematiken? Hur minskar vi skillnaderna i samhället och hur ger vi alla människor samma grundförutsättningar och möjligheter? Socialdemokratin vet hur vi får fler i arbete, det finns många idéer, men budskapet måste ut!
Vad Socialdemokratin för lösning på klimatkrisen – Inte bara nu men på lång, lång sikt.
Socialdemokratin har alltid byggt på de nya lösningarna, reformer och framtidstro och vilja – Att hitta svaret på allt detta, att komunicera ut det svaret – där ligger lösningen.

Mona Sahlins sommartal

15/08/2009

En bra tradition Mona Sahlin tog med sig in i partiet som partiledare är den underhållning som sker i samband med hennes tal, Henrik Schyffert, Marit Bergman och nu Jonas Gardell. Efter att ha lyssnat på en lokal företrädare, en rad ironiska påhopp och lång monolog kring normer var det så, för att använda Gardells ord: äntligen dags för Sveriges nästa statsminister.

En sommarfräsch Mona Sahlin börjar sitt tal med en beskrivning av hennes sommar, bruten arm, Pride, Almedalen, besök i Palestina och det utvecklade samarbetet mellan de rödgröna. Huvudbudskapet i hennes tal var en vilja till en politik där friheten att leva sitt liv som man vill, en politik med fokus på trygghet och möjligheter.

Andra konkreta besked var:
Pension är uppskjuten lön och ska därför beskattas likvärdigt som lön.
Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.
Lika lön för lika arbete är ett viktigt mål, oavsett yttre attribut.
Könskvotering måste bli verklighet i de större bolagsstyrelser, enligt den norska modellen 40/40%, vilket i praktiken även öppnar upp för en mer odefinierad skara människor.
Vård ska alltid, alltid ges efter behov och ingenting annat, därav stopp för privata sjukförsäkringar.
Stora vinster kan aldrig göras inom välfärdssektorn.
Och självklart en delning utav föräldraförsäkringen!

I övrigt handlade talet oerhört mycket om jämställdhet och feminism på olika sätt. Över lag är jag nöjd med Monas tal, mycket glädjande att jämställdhetsfrågan fick ta större plats en på mycket länge. Missnöjd är jag däremot över att Storstadspolitiken låg så pass lite i fokus, Mona det är här i Stockholm vi vinner nästa val!

Avslutningsvis: ”Hellre en SAAB på parkeringen än en Maud i regeringen”.

Andra bloggare om Monas preformance:
Kulturbloggen, Mitt i steget, Kaj Pacha, Mats Pertoft, Lilla O, Anna Vikström, ”Net Working” och självklart
Peter Andersson

Politik är en fantastisk övertygelse

09/08/2009

Just nu sitter jag och läser bloggar och artiklar på nätet och snubblade just över aftonbladets ledarsida, med Katrin Kielos, trevligt tänker jag. Ledaren är intervju med Bo Krogvik, en (ursäkta uttrycket) farbror i partiet, något som får mig att tänka efter lite. Är det ändå inte väldigt fascinerande att en ung rapp och ifråga sättande kvinna, i stora drag, kan dela värderingar, världssyn och samhällsanalys med en man i 60års åldern som i över 40år har engagerat sig politiskt.

Myntet har självklart en baksida, det är ofta de äldre männen som är med och utformar partierna på lokalnivå. För även om inte just Krogvik är den som skuffar bort andra eller Kielos är en sån som lägger sig platt för äldre partister så är det ändå inte speciellt lätthanterligt med en så pass stor åldersspridning.

Just här tro jag att framtida utmaningar ligger, inte bara inom Socialdemokratin, utan inom alla partier eller organisationer som önskar att organisera människor över alla olika åldersgrupperingar. En stor del i lösningen är att låta de yngre ta en framträdande roll, för det är just vi som sitter på de nya idéerna ofta utan tydliga låsningar i gamla system eller nostalgi för förlegade sådana.

SSU, kongress – nya utmaningar

08/08/2009

Igår avslutades SSU:s 35:e kongress, en kongress som skulle bevisa att en annan värld är möjlig. På aftonbladets ledarsida beskrivs ungdomsförbundens problem, man måste bli fler och man måste göra mer. Nu börjar kampen om valvinsten nästa höst, slaget står som jag tidigare har sagt i Stockholm och mer avgörande än någonsin tror jag att ungdomsrörelsen är. Gör Reinfeldt Arbetslös, så att inte du själv blir det!

Så kära Socialdemokratin, vart är vi på väg? Vad är målet, hur är vägen dit. Nu är det dags att vi börjar prata om vår egen politik, inte bara om borgerlighetens. Det är förkastligt att hörnstenarna i välfärden nu privatiseras och åläggs krav på att generera vinst men vart är våra motkrav, vart är vår alternativa framtidsvision? Jag vet att framtidens moderna lösningar går att finna även inom vår egen rörelse, jag kan själv peka ut många utav dem, men vi måste kommunicera ut budskapen också!

SSU tog under veckan många tunga beslut för framtiden, bland annat tydliga ställningstaganden mot utförsäljningar och för en mer progressiv skattepolitik, bostadspolitik och framtida välfärdsfinansiering. SSU har även fördjupat den feministiska analysen för att komma närmare ett jämliktsamhälle, Socialdemokratin måste bevisa och garantera att det är vi som kan jämna ut klassklyftor och utrota alla föreställningar om att kvinnan skulle vara underordnad mannen. Det är VI och inte borgerligheten som kan klara det här, inte heller något litet marginaliserat feministgrupp.

En enligt mig mycket intressant del utav kongressen var antagandet utav ett nytt HBT-program, något som allt för få politiska organisationer de facto uppmärksammar. Här togs tydliga beslut för att förbättra för alla transpersoner så som att ta bort det fruktansvärda kravet på tvångskastrering. Men också att öka friheten för den enskilda individen att själv avgöra vad denne vill förändra med sin kropp, en könsneutral namnlag och mycket mer. En intressant del är kravet på avskaffande utav heteronormen, ett krav som tydligt lyftes fram som ett självklart och viktigt mål utav en av gästtalarna, Wanja Lundby-Wedin (LO). Denna heteronorm har blivit så enormt tydlig i vår allt mer sexualiserade värld, ser vi tillexempel till nyhetsflödet så finns det varje dag en rad olika artiklar som beskriver samhällsfenomen utifrån föreställningen om att alla skulle gilla det motsatta könet.

Någonstans måste man ju välja vilket samhälle man vill ha, jag tror på ett samhälle där alla hjälps åt, jag tror på stora reformer som gör fler möjligheten att leva gott, jag tror på progressivitet när det gäller skatter. För om inte de välbärgade 40, 50 och 60-talisterna är med och tar ett större ansvar, hur ska då deras barn och barnbarn kunna få gratis tandvård upp till 25, eller hur ska annars staten ha råd att investera i det kollektiva resandet för att minska utsläppen? Hur ska vi tillsammans kunna lösa storstädernas bostadsbrist utan ett krav på att de som har det bättre solidariskt måste hjälpa de som har det sämre. En hälsning från flera utav de internationella gästerna på SSU-kongressen löd, fortsätt utveckla välfärden – så vi har föregångsland att kopiera lösningar ifrån.

”Vad är likheten mellan analsex och progressivbeskattning? – Det gör lite ont i början men sen får man utdelning”
– Riksdag(s)ledamot

Andra bloggar:
Alliansfritt Sverige, Johan Dahlberg, Jytte Guteland, John Johansson, Erik Laakso, Mats Andersson

S-kvinnor, överflödigt!

05/08/2009

Nu kommer en del framåtsyftande partidebatt, jag skulle här med vilja hävda att S-kvinnor är en överflödig organisation som bör läggas ner. Idag talade Nalin Pekgul på SSU:s kongress i Uppsala, ett ganska intetsägande tal måste jag ändå säga. Det var ett tal som skrek om Reinfeldts orättvisor, men utan direkt analys, utan direkt progressivitet och ständigt med extremt heteronormativa antaganden.

S-kvinnor har sedan dess grundande ofta ansetts vara en progressiv organisation och påstås vara en av de organisationer som ska ses som en ideologisk blåslampa på partiet. Helt befängt tänker jag då, hur kan man påstå att en organisation vars ordförande står och hyllar monarkin har något alls med ideologisk tyngd att göra. Hur kan någon säga att en organisation som har en konservativ syn på kärnfamiljen ska ha något alls att göra med att flytta fram de ideologiska positionerna?

S-kvinnor är nu för tiden ingenting annat än en konservativ sammanslutning med kvinnor i övre medelåldern utan speciella visioner eller förändringsvilja, något som har en del pittoreska inslag av unga uppgivna tjejer.

Jag föreslår att S-kvinnor läggs ner till förmån för avantgard och rebella (vilket är organisationer för unga socialdemokratiska kvinnor).

A-kassan på tapeten eller 80% till 80%

18/06/2009

A-kassan är på tapeten idag, eller i alla fall i DN. I en längre debattartikel tar finanspolitiska rådet åter igen upp sina förslag om hur A-kassan enligt dem borde reformeras. Förslagen har tidigare presenterats i en rapport där rådet även kritiserade finansministern för att vara allt för passiv i sin hantering av finanskrisen en kritik som i stort sätt all expertis, från oss i oppositionen till konjunkturinstitutet, fört fram.

Nu tar alltså finanspolitiska rådet upp förslagen igen och konkretiserar även ett av de mer iögonfallande förslagen, nämligen det om att A-kasse ersättningen borde variera med konjunkturen. I korthet är förslaget att tiden med 80-procentig ersättning borde förlängas i sämre tider en förlängning som skulle slå till automatiskt när arbetslösheten når en viss nivå.

Idén är intressant nog att den inte bör avfärdas direkt utan en mer ingående fundering. Vid ett regeringsskifte måste en återuppbyggnad av A-kassan vara en prioriterad fråga och då kan det också vara på plats och se om eventuella förbättringar kan göras. Viktigare än några mindre justeringar är dock att ersättningen i A-kassan faktiskt måste vara 80 % för de flesta arbetare. A-kassornas samorganisation visar nämligen att bara en av fem heltidare får 80 % av sin lön i ersättning om de skulle bli arbetslösa.

När så många som 80 % är underförsäkrade så urholkas självklart förtroendet för A-kassan. För den enskilde kan privata inkomstförsäkringar vara ett alternativ, men det är inte ett alternativ som fungerar för samtliga och det bör snarare vare ett undantag än en regel att en inkomstförsäkring i huvud taget behövs.

A-kassornas samorganisation kräver att taket i A-kassan höjs men sannolikheten att Borg och den borgerliga regeringen kommer att lyssna känns däremot inte allt för stor. Bättre lycka lär de nog ha efter ett regeringsskifte.

Personligen tycker i alla fall jag att målsättningen 80 % av lönen till 80 % av löntagarna är en rätt bra målsättning för A-kassan och jag tror inte jag är ensam inom socialdemokratin att tycka detta.

(S)torstäderna, den nya huvudverken

14/06/2009

Nu börjar valresultaten analyseras både en, två och tre gånger, från vänster till höger, lokalt, regionalt och på riksnivå. Socialdemokraterna gick framåt kraftigt i stora delar av landet, i storstäderna rasade man.

Jag har funderat och hittat en rad olika faktorer som, jag tror, har haft stor betydelse för det slutgiltiga resultatet. För det första så tror jag att vi måste se till EU-parlamentets betydelse för människor i allmänhet, det är inte vilka som ska styra landet som nu beslutas, utan det är det där andra. Jag tror att många inte tycker att EU har speciellt stor betydelse, i alla fall inte i förhållande till riksdagen. Jag tror att just det här i kombination med att hälften av det röstberättigade svenskarna väljer att inte gå till valurnorna är av stort avgörande för valresultatet. Jag tror att det dels underlättar för nya partier att gripa de åtråvärda platserna i parlamentet men jag är också säker på att det försvagar de största partierna. Folkpartiet finns det säkert någon som nu utbrister, och alldeles riktigt att de gått framåt, de är å andra sidan speciellt inriktade på EU och lägger de facto betydligt mer av sin politiska tyngd just där. De större partier jag pratar om är de naturliga ledarna för de två regeringsalternativen Socialdemokraterna och Moderaterna.

För att då mer diskutera den Socialdemokratiska ställningen inom politiken så kan jag konstatera det tidigare och vänder min blick mot storstäderna, och framförallt stockholmsregionen. Det gick rent utsagt åt helvete för Socialdemokratin i huvudstaden, jag har två kvalificerade gissningar till varför. (S) valde att diskutera jobben, att lägga sitt stora fokus på finanskrisens spår kopplat till kollektivavtalsrättigheter. Ser vi till alla bruksorter i Sverige, ser vi till landsorterna där finanskrisen slagit till med stor kraft, där gick budskapet fram och människor gillade (s) kommunikation. I Stockholm har finanskrisen ännu inte nått sin peek, förhållande vis få jobb har försvunnit och framförallt de som redan var arbetslösa har känt det ökade trycket på arbetsmarknaden, detta medan sådana som jag själv, den generella Stockholmaren, inte märkt av krisen mer än när det gäller investeringar, bankärenden och aktie/fondbesked.

SvD.se skriver de om en rundringning där de ringt runt till alla partidistriktsordförande och de citerar de Håkan Juholt som pratar om att klassklyftor och en urholkad välfärd går hem att prata om i så väl Stockholm som Oskarshamn. Att det gör det råder det inga tvivel om, men jag tror inte att Håkans tanke är hela lösningen. Ska Socialdemokratin gå fram och återta Stockholms Stad och Län så krävs en uppriktigsatsning på Stockholm och dess invånare. Satsar man inte på Stockholm, klarar inte Stockholm att vända krisen och fortsätta hög tillväxt, ja då klarar inte Sverige det samma.

Som aktiv Socialdemokrat i Stockholms län så hoppas jag att Socialdemokratin tar sitt förnuft till fånga, satsar på Stockholm, tänker nytt och finns med i människors vardag. Mikael Damberg, ordförande i Länets partidistrikt står även citerad i artikeln något klokt som får bli avslutningen på det här inlägget.

Det är i de stora städerna som slaget kommer stå i nästa års riksdagsval. Nu får vi dra erfarenheter av detta resultat. Min ambition är att vi ska vara i folks vardag, men det räcker kanske inte med att knacka på deras dörr en gång – vi måste göra det flera gånger.

Europaparlamentsvalet är avgjort, Centern i kris

07/06/2009

Tyvärr blev återigen den konservativa gruppen som styr Europa i fem år till. Det är ett hårt slag för Europas arbetsmarknad, det är ett hårt slag mot miljöarbetet och ett hårt slag för ett Solidariskt Europa.

Jag hoppas att det ändras om fem år. I Sverige gick det trotts allt bra , de röd gröna gick bra och Socialdemokratin förblir störst. Problemet med ett borgerligt styrt Europa är att den konservativa gruppen (M) + (KD) grupp innehåller partier som är mot fria aborter och ser homosexualitet som en sjukdom.

Nu försöker Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt dock säga att det är en framgång här hemma, så låter inte direkt vindarna bland de egna: Både Annie Johansson och Fredrik Federley förkastar resultatet.

Annie Johansson skriver så här på Twitter:
”tycker centerpartiets resultat är uselt. Borde framöver nu betyda analys, förändring och kraftsamling inför valet 2010.”

Fredrik Federley skriver, också på Twitter:
tycker att det finns all anledning att på allvar diskutera vårt dåliga valresultat. Vi måste med all säkerhet vidta både organisatoriska och politiska åtgärder

Då kan vi också lägg till att C hade som mål att ta tre mandat. Det är kanske inte så konstigt när de har övergett sina huvudfrågor. Maud Olofsson berättar själv att de förlorar landet och går fram i storstaden, bakåt för bondeförbundet och framåt för stureplanscentern med andra ord. De har dessutom ratat hela sin forna hjärtefråga om kärnkrafts motstånd. Centerpartiet är ett osäkert parti utan politisk eller ideologisk kompass som inte är att räkna med i framtiden.

Kolla hur det ser ut där just du bor!