Integrationsminister Nyamko Sabuni skriver idag på DN debatt om regeringens ”nya Integrations politik”, det största problemet är att man fortsätter att snäva av integrationsbegreppet, det blir än mer vi och dom.
Säkerligen kommer det en massa små borgerliga/främlingsfientliga eller bara arga kommentarer som skriker saker som ”Ja men S lyckades ju inte bättre!?!?” eller ”DOM kostar mycket pengar”. Nej, trotts att grundtanken med integration är fel, så har den slagit slint och sossarna har misslyckats. Det stora är bara att man ifrån alla politiska sidor måste erkänna att politiken som den ser ut idag inte är en långsiktig och utvecklande lösning utan att integrationsbegreppet måste skrotas.
Integrationsministern pratar också om att kommunerna även fortsatt kommer ha ansvaret för boende, men säger inte huruvida EBO lagstiftningen fortsatt ska gälla eller ej. Hon väljer också att inte nämna vilken press kommunerna ska ha på sig att ta emot flyktingar och asylsökande. För mig är det här två mycket vitala bitar för att bryta boendesegregationen!
Att hon dessutom påstår att sammanslagningen av en rad olika diskrimineringsombudsmän skulle leda till ett bättre resultat är dessutom förkastligt då de kvantitativt sett mindre diskrimineringsgrunderna hamnar i skuggan av de större.
Vad borde göras?
Prata mångfald inte enfald – Integrationen befäster vi och dom samhället som det ser ut idag. Riv upp EBO-lagstiftningen, regionalisera bostadsbyggandet och se till att alla kommuner hjälps åt och tar emot flyktingar och asylsökande. Det är dags att sätta ett stopp för de välbärgade moderatkommunernas (Täby, Vaxholm, Danderyd och Vällinge) ständiga smitande från allt ansvar. Vi måste sluta prata om vem som är och inte är invandrare, är man svensk medborgare så ska resten inte spela någon ingen roll. Någon som kom hit för 10-15-35år sedan ska inte behöva kalla sig invandrare, utan han/hon ska kunna sluta vandra och vara lika svensk som någon annan.
Och tillsist, även om det sticker i nyliberalernas ögon så måste vi våga prata klass! Som det ser ut idag så betraktas de som kommit till Sverige som den nya arbetarklassen eller snarare som en underklass under denna. En många gånger omedveten föreställning som är helt galen. Många har bra jobb, tjänar och bor ganska bra och är därför åtminstone medelklass. Den som har råd att flytta från Rinkeby gör generellt sett det, eftersom att Rinkeby har låg socialstatus, medan de som bor i Djursholm sällan eller aldrig flyttar till ett mindre välbärgat område om det inte är så att man rent ekonomiskt tvingas till det.
